Vrålåket

Igår var vi på Babyproffsen och hämtade vagnen som vi beställde i april. Än så länge är vi nöjda, även om Kenth tyckte den var lite tung. Står nu här hemma i hallen och väntar.

Idag har jag varit hos frissan och färgat samt klippt håret. Hon var väldigt noggrann och jag blev kvar där i 3½ timme! Inget vidare faktiskt..speciellt inte efter man jobbat förmiddag. Tänkte bara på sängen här hemma. Men jag blev iallafall nöjd med slutresultatet. Behöver jag ens nämna vilket samtalsämne det var under dessa 3½ timme?! Barn barn barn barn barn. Jag har lite svårt att prata om barn och min graviditet har jag också svårt att prata om, speciellt med någon som jag inte ens känner. Ska bli så skönt att få tillbaka sin normala kropp och inte bli sedd som en "mage" jämt och ständigt.

Går in i vecka 35 på fredag och har endast fem dagar kvar att jobba. Skönt!!
Börjar känna mig trött för det mesta och längtan efter att få hålla om den lilla växer för varje dag som går.

Vagnen, en Brio Happy

Suck

Är så otroligt less på att vara trött precis heeeela tiden.
Ska bli skönt att vara ledig i tre dagar, synd att det är midsommar imorrn, det betyder att man måste vara uppe länge på kvällen. Hur ska det gå...?

*gäsp*

Men klantig än vanligt

Jo, det måste jag säga....klantig har jag nog alltid varit till viss del, men de senaste veckorna har jag blivit så otroligt fummlig med händerna. Tappar saker ofta och kan känna mig allmänt förvirrad. Går inte en dag utan att jag lyckas fläcka ner min tröja med något. Kanske för man är ovan vid den stora magen. Den är i vägen ofta. I lördags lyckades jag tappa en hel toalettrulle i toaletten, ingen aning om hur det gick till. Alltid när jag tappar något på golvet känner jag mig helt uppgiven för jag vet vad det innebär, man måste böja sig hela vägen ner till golvet och plocka upp det. Försöker alltid plocka upp det med fötterna först, men det är inte alltid det lyckas. Vilka problem man har.... =)

Om ungefär två veckor får vi hämta vår barnvagn. Kommer ihåg när vi beställde den och fick veta att vi kunde hämta den i slutet av juni, det kändes så otroligt långt bort och har gjort ända sen dess så jag har inte tänkt på det så mycket. Insåg först häromdagen att det inte är så lång tid kvar. Skötbord måste inhandlas också, men det blir nog inte förrän vi går på semester i juli. Vill inte börja ställa iordning grejer allt för tidigt heller.

Var hos barnmorskan i fredags förresten. Allt såg jättebra ut, till och med blodtrycket. Men jag blev ändå rekommenderad att gå hem innan den 11.e juli. Hade samtal med min arbetsledare på eftermiddagen och tror vi kom fram till att jag jobbar min sista dag den 4.e juli, och de fyra sista dagarna jobbar jag bara halvtid. Känns faktiskt riktigt bra! Bara 2½ vecka kvar med andra ord. Skönt skönt sköööönt! Bebisens hjärtslag låg på 140 slag / minut och SF-måttet var på 31. Fick också veta att den lilla filuren har lagt sig med huvudet neråt så nu hoppas jag att h*n ligger kvar där och inte får för sig att vända på sig. Känner stor skillnad på rörelserna nu. De känns mycket tyngre på nåt vis och det känns mer eller mindre hela tiden. Undra om h*n någonsin sover...? Fick med oss en kopia av journalen hem. När barnmorskan hörde att vi skulle till Malmö över en helg i slutet av juni så skrev hon ut den ifall något skulle hända....shit vad läskigt =) Då någonstans börjar man inse att det inte är så lång tid kvar...

Har varit på föräldragrupp tre torsdagar i rad de senaste veckorna. Det har varit över förväntan och jag och Kenth har träffat ett annat par som heter Emma och Christian. De ska ha sitt första barn den 12.e juli. Skoj att träffa några andra som är i samma situation. Sista gången var i torsdags och efter det var vi på Platå och åt mat. Riktigt trevligt och riktigt gott!! Nästa söndag har jag bokat in en bio med Emma, vi ska se Sex and the city. Bäst att passa på nu innan det börjar komma bebisar, antar att det inte blir nån bio på ett tag då =)

Börjat fundera en hel del på förlossningen och är lite nervös faktiskt. Men det som jag är mest orolig för är att det ska hända bebisen något.. Konstig känsla på något vis, att vara så orolig för någon man aldrig träffat. Fått tipset att skriva ett så kallat förlossningsbrev som jag kan ha med mig när det är dags. Ett brev där man berättar lite om sina förväntningar och önskemål. Har påbörjat det lite grann men tycker det är riktigt svårt. Har hela tiden haft inställningen att det blir som det blir...men det är klart, önskemål borde man ju ha. Men det är svårt att förvänta sig något när man inte har en aning om hur det kommer att kännas, eller bli. Men tänk, om tio veckor är det definitivt över, då vet jag. Och då har vi ett underbart litet mirakel hemma i vaggan. Underbart..

Vecka 31+3

Lägger in en bild på den växande magen. Tycker den ser större ut på bild faktiskt. Inte så konstigt att jag börjar känna mig lite osmidig kanske =)

Lugnare tempo

Sedan några dagar tillbaka har jag bestämt mig för att ta det lite lugnare om dagarna, så gott det går iallafall.. Anledningen till detta är att jag fick mig en tankeställare i fredags.
Har ju varit befriad från sammandragningar under hela min gradivitet, men i fredags fick jag igen misann!
Jag och Kenth gick hem till Anders på kvällen för att grilla lite. Vädret var underbart och allt var perfekt. Men när vi hade ätit precis känner jag att det börjar spänna och dra i magen. Tänkte till en början att det skulle gå över men det blev bara värre och värre. Gjorde riktigt ont! Till slut så kände jag bara att jag var tvungen att ta mig hem. Ville inte göra någon grej av det så jag inväntade att Anders skulle lämna bordet så jag blev ensam med Kenth. När Anders till slut gick in en sväng sa jag till Kenth att vi skulle gå hem och hämta en tröja till honom, för jag var tvungen att gå hem. Han trodde bara att jag hade magknip men han följde lydigt med, utan att säga till Anders att jag mådde dåligt. Mycket smidigt =) Tog en stund att ta sig hem och jag var ganska rädd, för det var en smärta som jag aldrig känt tidigare. Väl hemma så åkte vetekudden fram och sen gick Kenth tillbaka till Anders. Var lite lessen när han gick men jag tjatade på honom att han skulle gå. Synd att sabba hans kväll också. Efter ett par timmar slutade det att göra ont och jag lyckades somna till innan Kenth kom hem.

Detta är något jag inte vill vara med om igen. Eller inte på åtta veckor iallafall så hädanefter ska jag börja göra det alla andra säger åt mig att göra, nämligen att lyssna på kroppen. Går väl rätt så bra än så länge, även om jag känner mig som tidernas slöaste person.

Inte så lång tid kvar att jobba nu....underbart.

Vecka 30+4

Varning för gnälligt inlägg.

Måste erkänna att jag börjar känna mig super-gravid.. Känner mig stor och...jaa...osexig ärligt talat. Det är så jäkla trist. Nu är det sommar och man kollar på alla andra tjejer som har fina sommarkläder på sig, sånt jag skulle vilja ha. Själv känner jag mig mest som en flodhäst. Tycker inte om att röra mig bland folk heller utan skulle helst vilja vara hemma jämt och inte visa mig för någon. Hur ska jag göra för att den här känslan ska gå över?? Kanske ska försöka att piffa till mig själv lite grann...men hur? Känns helt onödigt att gå och köpa en massa kläder när det är så kort tid kvar och det finns dessutom inget jag vill ha. Lyckades iallafall att måla tånaglarna häromdagen, en bragd måste jag säga.

Min plan att gå hem efter midsommar kan jag nog glömma. Det finns inget folk så det blir till att jobba snällt. Får väl gå bra antar jag, men som det känns idag så hade jag inte tackat nej till att gå hem imorgon om någon frågade.

Kanske är lite extra nere för att jag är ensam också. Kenth den jäkeln är på kurs i Stockholm och kommer hem först sent imorgon kväll. Saknar honom massor och det känns helmärkligt att vara ensam hemma på kvällen och inte gå och vänta på att bilen rullar upp på garage-uppfarten.

Tvättade lite bebis-kläder igårkväll. Det var ju rätt skoj. Inte att tvätta kanske, men att hänga upp det på torkställningen. Känns rätt skumt också. Har sagt länge att jag skulle tvätta kläderna när jag gick in i vecka 30, men när jag gjorde det så kändes det alldeles för tidigt. Men om ett par veckor, då ska jag börja förbereda mer ordentligt har jag tänkt.

Lillbäsen i magen har börjat misshandla mig rejält ibland. Rätt obehagligt så ibland törs jag knappt känna på magen för det känns så läbbigt. Man kan känna fingrar, knän och hälar. Samtidigt gör det mig lugn för då vet jag att allt står rätt till därinne.