För ett år sen..

Om man kollar på diverse uträkningar som finns, så kan man se att idag är det precis ett år sen som Liam skapades. Nu är ju det lite svårt att bevisa tror jag, men omkring de här dagarna vann vår lilla bäs världens största kapplöpning. Bra jobbat grabben! Rätt man vann kan man konstatera =) Kommer faktiskt ihåg vad vi gjorde den 15.e november förra året. Jag och Kenth var med mina föräldrar på julmarknad på Ekenäs slott. Kallt som satan kommer jag ihåg... Tänk vad livet kan ändras på ett år. Precis som jag trodde att jag skulle känna...så kan jag inte tänka mig ett liv utan Liam.

Den senaste veckan har det skett en ganska stor förändring när det kommer till Liams matvanor här. Vi började ju med tillägg efter amningen för lite mer än en vecka sen. Detta har sorgligt nog lett till att min mjölk är i princip slut. Trodde att det skulle kännas skönt men det gör det inte! Det är skönt med tillägg för att vi ser hur mycket han äter...men jag vill ju amma också! Gör det nu bara några gånger varje dag. När han vaknar första gången på morgonen ammar jag också och det verkar funka. Ska försöka göra det lite mer för då kanske mjölken kommer tillbaka. Funkar det så?

Å andra sidan är det skönt de onsdagar jag är i Stockholm och jobbar. Förra onsdagen så led jag verkligen! Mina bröst höll på att sprängas vid fyra på eftermiddagen. Fick uppsöka en toalett och pumpa ur lite grann. Nu i onsdags så kände jag inte av någonting. Visst, det var skönt att amma när jag kom hem vid halv åtta på kvällen....men det var inte i närheten av onsdagen innan. Lustigt hur snabbt det försvinner.

Nyheter med babysimmet också.

Liam har ju varit ledsen när vi varit där innan. Eller....han verkar rätt nöjd i vattnet en liten stund, sen blir han trött och börjar gråta. Gråten övergår i panikskrik när man går upp och fortsätter så tills man fått på honom kläder och lagt honom i vagnen och sövt honom. Har inte gått att vara själv utan min snälla mamma har fått följa med.

I torsdags var det lite bättre, men vi är fortfarande först upp ur vattnet och Liam är väldigt ledsen efteråt. Jag har blivit den där mamman som har "det där ledsna barnet" Det är tråkigt tycker jag, för Liam är stans största charmprick annars.

I torsdags gick de igenom lite nya grepp som är bra att kunna. Jag och Liam stod i ena hörnet av bassängen och jag kämpade för att han inte skulle börja gråta. Att lyssna på instruktioner och lära sig nya grepp är ju helt uteslutet. Fick en lapp innan vi gick hem, om fortsättningskursen som börjar i januari. Kände med en gång att det kommer ju aldrig gå, för vi har ju inte lärt oss nåt än av den första kursen.

Så, i torsdags kväll skickade jag ett mail till instruktören. Bad om att få avbryta kursen och ta igen de återstående fyra gångerna i nästa nybörjarkurs som börjar i januari, och sen fortsätta på kurs två, som börjar i mars. Känns som ett bra beslut tycker jag. Frågan är bara vad hon svarar... Återkommer om det.

Igår så invigde Liam sin matstol. Han och jag kom överens om att det är lite tidigt än =)