Vecka 8

Vecka 8 idag minsann. Tiden kanske går ganska fort ändå när jag tänker efter.
De senaste dagarna har jag tyvärr fått uppleva det jag hoppades att slippa. Illamående =/
Tycker det blivit värre för varje dag nu så det får gärna sluta nu.
Men jag tror ändå jag kommit på trixet, och det är att inte vänta tills man blir idiothungrig, som jag annars är rätt bra på. Ska försöka tänka på det..
Då känns det ju verkligen jättebra att jag ska äta kvällsmat när jag kommer hem ikväll vid nio... och jag åt lunch vid 12. Får väl äta frukt eller nåt.
Försöker verkligen att inte gnälla för mycket hemma. Känner mig mest larvig när jag ska tala om hur jag mår. Kan känna mig lite ensam också på nåt vis...men vet inte riktigt varför.

Bara några veckor kvar tills vi ska på inskrivning. Ska bli spännande och det kommer nog kännas mer på riktigt efter det. Även om jag vant mig vid tanken redan nu.
Nyårsafton snart med. Usch, ser inte alls fram emot det. Alkoholen spelar väl inte så stor roll egentligen, men jag tycker det är jobbigt när man ska hålla på att smyga med det och ljuga om varför man inte dricker. Vill ju inte berätta för alla heller, vad som egentligen är på gång.
Får se hur vi gör... Helst av allt skulle jag bara vilja vara ifred hemma med Kenth, men han vill ju säkert festa och alla andra förväntar sig fest också för den delen. Suck.

Jaha, det var nog allt för idag tror jag..

Vecka 7

Igår gick jag in i vecka 7. Tycker tiden går så långsamt nu..
Efter den här veckan är det bara en vecka kvar att jobba, sen ska jag vara ledig i hela 5 dagar! Hade sökt ledigt den 27:e och 28:e men det gick ju inte igenom, såklart. Det hade varit helt underbart.
På min femdagarsledighet skulle jag bara vilja sova känner jag. Men det går nog inte, julen ska hinnas med också =)

Har gjort misstaget och lusläst alla forum på familjeliv om missfall. Dummaste jag gjort på länge faktiskt. Så för några dagar sedan kändes det som jag bara gick och väntade på missfall eftersom "alla" verkar få det nån gång.
Nu är det lite bättre för jag har medvetet hållt mig borta från de där sidorna.
Känns som den största chocken med gradiviteten har lagt sig. Börjar kännas som vardag på nåt konstigt vis.
De senaste dagarna har jag känt mig väldigt trött. Normalt antar jag, men är rätt jobbigt också. Annars lider jag inte speciellt mycket, men visst känns det att nåt håller på att hända i kroppen. Det värker i magen med jämna mellanrum. Jag blir konstigt hungrig ofta för att sen fem minuter senare nästan bli illamående. Men det är ändå nåt jag står ut med utan problem.

Var på julbord i helgen med jobbet i Stockholm. Det var mycket svårare att vara nykter än jag trodde faktiskt. Inte att vara nykter i sig, det var rätt skönt, men jobbigt att hålla masken och att ge ursäkter till att man inte drack nåt. Alltid några som är nyfikna på varför man inte dricker. Konstigt egentligen...

Nu är det snart dags att försöka få i sig lite frukost här.
Adios

Vår resa har börjat

Torsdagen den 28:e november kom det två gradivitetstest på posten hem till mig. Skulle göra ett test på lördagen hade jag bestämt mig för. Om inget hade hänt innan dess.
Självklart hade jag inte tålamod att vänta så länge, så när jag kom hem på kvällen vid nio sprang jag in på toa. Stod och strirrade jättelänge.
Till slut gick jag ut i köket och hämtade Kenth som stod och lagade mat. Han såg också nåt, nåt väldigt väldigt svagt, men huvudsaken är att han såg nåt.
Jag åt ingenting den kvällen, var någon helt annanstans. Vad var det som hade hänt? Var jag verkligen gravid?

Sov knappt nånting på natten. Klockan ringde vid 03:15. Skulle upp och jobba igen. Sprang in på toa och tog det andra testet. Hade sagt till Kenth att jag skulle åka till apoteket på fredagen och inhandla ett digitalt test så man får svaret svart på vitt.
Men, innan jag åkte hemifrån i fredagsmorse gick jag in till Kenth och viskade till honom
- Du, jag behöver inte köpa nåt digitalt test.
Han fick ett mycket belåtet leende på läpparna, sen pussades vi och sa hejdå.
Testet jag gjorde tidigt den morgonen visade ett klart och tydligt plus.

Ända sen den morgonen som nu är 5 dagar sen har jag försökt smälta detta. Är så otroligt lycklig! Hoppas bara att Lillgrodan vill stanna kvar hos mig.
Ska på inskrivning på "Storken" den 3.e januari. Har vetat hela tiden att det är dit jag vill gå. Det är ett mer privat ställe och verkar vara jättemysigt. Vägrar gå till Kvinnohälsan där man inte är en person utan en nummerlapp.

Ptjaa...hur mår jag då?
Det som känns är magen och mest på kvällarna. Det värker och känns konstigt. Sen är jag ganska trött också, men inte så farligt. Blir anfådd för ingenting och får ibland hög puls helt utan anledning. Men detta är nog bara början....hoppas jag.

Är lite kluven till den här blogg-grejen, för pappa sa åt mig att inte göra en blogg om min graviditet. Vet inte riktigt varför han sa så. Tror att han är orolig bara, eller jag vet att han är det. Men än har jag inte gett den här adressen till någon, eller joo...Elin. Hon är den enda.
Sitter på jobbet nu och längtar mest hem. Får fortsätta med det ett tag för det är bara en timme sen jag kom hit.

Återkommer med förhoppningsvis positiva nyheter att allt är bra!